Världens största ekonomiska bubbla håller på att byggas upp genom Kinas statsstyrda produktion av bostadsområden och köpcenter som står tomma. Uppemot 60 miljoner tomma lägenheter har producerats under Kinas " boom", i Kina, men även i andra länder, som t.ex Angola, eller svenska Kalmar för den delen. Det blir en tom bostad för var och en i ett land stort som hela Tyskland. Det vi ser är helt enkelt motsatsen till marknadsekonomi. Det är följden av en politisk planekonomi, som försöker rida på ett ben av de ekonomiska mekanismerna: att om det finns efterfrågan, så finns det jobb.

Men efterfrågan är här helt och hållet planerarnas och kommer inte från verkliga konsumenter. Planerarna säger "Här ska byggas en stad" och det ger jobb och löner - men det som byggs har ingen frågat efter och inte heller har människors önskemål fått vara med i utformningen. Som de flesta skrivbordsprodukter, så blir resultatet en abnormalitet, något monstruöst missanpassat - för dyra pengar -  I detta fall kommer det förmodligen att bli extremt svåra efterverkningar i den globala ekonomin när bubblan spricker. Kanske mycket värre än den kris vi just genomlevt.

För vänsterpolitiker så kallas detta för "stimulanspolitik", men notan för sådana statsplanerade insatser är förutom de stora kostnaderna ofta produkter som inte passar in i ett verkligt behov. De blir därför malplacerade och illa anpassade, för att inte säga värdelösa. Det är artificiell ekonomi som byggs upp och som orsakar stora budgetunderskott som sedan måste betalas - in the real world.

Vad kunde man vänta sig av ett kommunistiskt land som försöker vara kapitalistiskt? I mindre skala så ser vi samma effekter i alla socialistiska länder: Staten och byråkratin växer och hanterar de medel som de beslagtagit från medborgarna och näringslivet på ett sätt som varken följer demokratiska önskemål eller vetenskapliga behovsundersökningar. Det blir helt enkelt dumt, kostsamt, orättvist och felaktigt på alla sätt med en statsstyrd ekonomi - inte endast inom idiotiska byggprojekt som i Kina, utan även i tillväxten av improduktiva bonustagare i en växande och oåtkomlig byråkrati, vilka inte gör annat än skapar idiotiska regler som hämmar en naturlig behovsanpassad tillväxt och motverkar en intelligent, demokratisk samhällsbyggnad.

Med demokrati menar jag inte bara att rösta på ett parti som vill föra en regeringspolitik.

Jag menar även att få vara delaktig i beslut som rör närområdet och mina egna behov och därigenom skapa förutsättningar för en behovsanpassad marknad. Demokratin i min värld rör det politiska systemet på så sätt att de styrande ska skapa regler som på bästa sätt gynnar människorna utifrån deras behov. Det bästa sättet att få veta något om människornas behov finns i att tillåta människor att få vara kreativa och få efterfråga de ting och tjänster som de behöver i sitt liv och i sin verksamhet. För den delen behövs det snarare färre lagar och regler än fler. De lagar och regler som ska finnas måste utvärderas väldigt noga, så att de inte hindrar en naturlig framväxt av samhällen och arbeten.

I liberalismen säger man att marknaden bäst vet vad som behövs. När människor verkligen har råd att betala en bostad, får välja var de vill bo och således skapar ett underlag för byggande, då byggs det också, var så säkra. Om staten skulle göra någonting för att stimulera tillväxten, så är det bästa sättet genom att verka för att individer får mer att spendera och på så sätt skapa en verklig behovsanpassad marknad. Detta kan ske t.ex. genom att medelklassens löner höjs - antingen så som regeringen har gjort, med skattesänkningar, eller t.ex. genom en politik som belönar utbildning, med tanke på att det är nödvändigt för vår konkurrensposition att vara bättre utbildade, eller åtminstone lika välutbildade som låglöneländerna.

Att jag föreslår att medelklassens löner höjs, är för att vid en jämförelse så hamnar tjänstemän och utbildade professionella, som t.ex. ingenjörer, psykologer, samt inte minst lärare väldigt långt nere lönemässigt jämfört med andra EU-länder, för att inte tala om lönerna i USA eller Asien för dessa professioner. Det viktiga i sammanhanget är att det, som i Sverige finns en fri skola och fri rörlighet över klassgränserna så att vem som vill kan försöka bli vad som helst.

I vårt jämlika land, så fungerar inte marknadsmekanismerna särskilt väl: Vi har de mest sammanpressade lönespannen i Europa, vilket gör att vi köper mycket importvaror, eftersom svenskt blir för dyrt. När alla har samma lön, så har den ene inte råd att betala den andre, vilket även orsakar arbetslöshet. I stället för att anlita någon så gör hellre alla allt själva.

Så hur ska det se ut?

De ROT- och RUT-bidrag som finns, liksom den sänkta restaurangmomsen är ett sätt att ge individer mer pengar till att köpa tjänster som annars skulle bli för dyra - dock utan att skapa egentliga löneskillnader i sig - istället används skatten till att skapa de nödvändiga skillnaderna för en ökad efterfrågan och därmed fler arbetstillfällen. 

Men på förslag i debatten nu finns det att ska införas lägre ingångslöner samt skapas fler av arbeten som ger förhållandevis låg lön, lärlingsarbeten etc. särskilt för ungdomar och okvalificerade vuxna. Det skapar en marknad för billiga alternativ och sänker på sikt även bostadspriserna. Alla marknader är intressanta, även lågprismaknaden; men den måste först finnas. För den delen måste det utformas bostäder med hjälp av kunniga inom arkitektur, energi och hela logistikkedjan.

Som vetenskapligt projekt, så skulle säkerligen riktigt billiga bostäder kunna produceras. Problemet är återigen byråkratisk lagstiftning för bygglov. Hela den lagstiftningen borde utredas med uppdaterade experter, så att produktionskostnaderna kan hållas nere utan att kvaliteten sänks; tvärtom så kan ny teknik integreras i nya bostäder av nya material och med nya utseenden; för en ny tid.

När människor själva får pengar, så skapar marknaden tillväxt på ett sätt som bättre stämmer med människornas behov. Om staten tar pengarna och satsar på miljonprogram, utan att involvera demokratin och vetenskaplig kunskap om ekonomi, statsmiljö, integration, byggnadsteknik osv, så skapas bostadsområden som ingen vill bo i, som är så dyra att bostadsbidragen i praktiken finansierar fastighetsägare och bankerna bakom bostadsområdena. Detta leder till segregation på gränsen till diskrimination, eftersom de bidragsberoende är de som i "höglöne"-Sverige (alltså som är i det sammanpressade lönespannet-utan att för den delen innebära höga löner) inte får någon anställning, eller endast deltidsjobb och vikariat.

Därför är den borgerliga politiken rätt så som den är med alliansen. Mer valfrihet åt människor att med sin egen köpkraft skapa marknader som avspeglar behoven och önskningarna. Inte statsplanerade stimulanser.

Ett EU- land förlorar sin demokrati på några månader.

Idag ska jag skriva om min innersta tanke med att vara med i Folkpartiet; det handlar inte om små saker. Jag kan reta mig på flera idéer inom Folkpartiet, men i andra partier skulle jag också reta mig på andra idéer; det är ofrånkomligt; Jag representerar "Gröna Liberaler" inom vårt parti här och har åsikter om miljö, lantbruk, LAS, Kommunens roll, EU-direktiv (LOU, Jordbrukssubventioner, mm), skola, EMU, etc. som inte huvudparten av det etablerade Folkpartiet står för, åtminstone inte offentligt.

Den innersta tanken handlar om friheten.
Att friheten förblir lagstadgad. Fri handel, fri rörlighet, lika möjligheter för de som vill och kan att själva forma sitt liv oavsett vem man är och var man kommer ifrån. Vi är vana med denna frihet; det är självklart med demokrati; likhet under lagen; fri rätt att yttra sig, att gå i skola, att bli likabehandlad, och mycket av resten är upp till oss själva.

Men väldigt snabbt, på några få månader, så kan en grupp politiker göra så som man nu gjort i Ungern! Det är det som jag tänker på med det liberala ställningstagandet.

Här är artikeln, som jag utgår ifrån:

http://krugman.blogs.nytimes.com/2012/01/02/the-unconstitutional-constitution/

Man har på endast 18 månader i Ungern fullständigt lamslagit den demokratiska processen och dess institutioner och vägen mot en diktatur, vilken redan verkar helt omöjlig att komma ur med lagliga medel,  den är nu fastslagen i lagar och konstitutionsförändringar genom en skicklig juridisk taktik från det regerande partiet. Man har genom att stifta små ändringar här och där i lagen först försvagat möjligheten att stå emot de efterföljande lagförslagen, vilka ytterligare har förstärkt det regerande partiets makt att förändra i grundlagen, så att det nu efter den 1 Januari i princip är en diktatur med politisk makt över all verksamhet och alla tillgångar i landet!

Att Ungern nu är legalt bakbunden och har förlorat sin demokrati och till stora delar sin åsiktsfrihet, sin näringsfrihet och på olika sätt isolerar sig från den fria världen är något som det är mycket svårt att ändra på - hela samhället ordnas nu i enlighet med dessa nya lagar och grundlagsförändringar som säkrar den politiska makten och dess värderingar i en diktatorisk organisation av regeringspartiet.

Troligen försvinner Ungerns EU-medlemskap/samarbete och den kommande ekonomiska utvecklingen riskerar att bli en katastrof för invånarna.

Ungern var ju förut en kommunistisk diktatur, men denna nya diktatur är en högerregim.

Så, till vänster och till höger om Folkpartiet, så har vi faktiskt grogrunderna för diktaturer. Diktaturer utgår från att det är Politikerna som ska styra i enlighet med en "ideologi"; Ideologin är ofta en systematisk begränsning, som vi t.ex. har sett i "småföretagar"- partiet Centerns oförmåga att ens förstå problemet med att SAAB var på väg i putten, genom dåvarande näringslivsministern Maud Olofsson. Man är alltså enögd och övertygad inom sin vrå, men ser inte helheten och erkänner inte ens andras problem. Man är i ett "groupthink".

I långt gången enögdhet, så kan det bli som för Syriens ledare Bashar al-Assad, som helt enkelt inte kan förstå att alla hatar honom. Vi har många exempel från historien som säger oss att "Nej. Vad de än lovar, så är det bättre med frihet och demokrati och fri utveckling inom marknaden." Ta Hitler, eller Stalin...det är ju gammalt.

Miljöpartiet, Kristdemokraterna, Moderaterna, Socialdemokraterna (särskilt med Juholt!), Vänsterpartiet, och naturligtvis SD är på detta sätt Ideologiskt styrda åt olika håll så att de antingen aldrig kan bli några större aktörer, eller också att de kan bli alltför stora och styrande och då ganska snabbt utsatta för taktiska konsolideringssträvanden inom rörelsen, vilket innebär och eftersträvar ökad makt och tillväxt inom den politiska organisationen och det genererar en alltmer aktiv styrande politik, som börjar ändra lagar och till sist Grundlagen, så som nu i Ungern.

Folkpartiet är ett Liberalt parti. Liberalismen strävar aldrig efter ökad Politikermakt på bekostnad av individens grundläggande rättigheter och friheter. Liberalismen strävar efter ökad politisk makt för att säkra individens rättigheter och friheter; att ett föränderligt samhälle och förändrad kunskap ska kunna vara levande i sin utveckling. Vi tror på att marknaden, som är nära behoven, vet bättre än någon politiker vad som behövs och som behöver utvecklas, på alla nivåer, även om politiken och demokratin, media och folkrörelser är med och bestämmer, utvärderar och förbättrar, och t.om. stiftar lagar. Men i den fria marknaden, den fria skolan, den fria demokratin, utvecklas kunskap och nya tankar. Jag tror t.ex. mer på General Electrics än på Birger Schlaug, när det gäller idéer om vilket som är framtidens miljöteknik, men viktigt är att Birger får lov att tycka och tänka och påverka, att "de små människorna" får debattera och göra uppror mot General Electrics. Det är så det fria samhället fungerar.

Vilka partier som aldrig kan bli några stora aktörer och vilka som kan bli alltför stora, det kära läsare, får ni fundera på. Men ni kan göra skillnad, genom att låta dem göra sitt och själva ansluta er till folkpartiet. Ta ett steg för friheten!

Panta Rei

Förra gången fick jag några skeptiska och ifrågasättande kommentarer på "Konsten mot makten", vad hade det med konst att göra, och var det inte Gallagher som hade "jantestenen i byxfickan" eller var det inte Gallagher som var ohyfsad, samt var det inte så att de bara skämtade med varandra och att Barnevik tog det fint och mest var road? Alla kommentarerna kom inte igenom på bloggen, men jag fick dem på andra sätt. Det kan vara så som ni alla säger, det är det nog.

Visst. Men med konst menar jag just att riva konvenansen (med en god poäng), som Vilks filmvisningar t.ex. där folk blir så arga att de river stället. Om man med konst menar något vackert och välgjort, så är det mer konsthantverk som jag ser det. Konst är ofta utmanande och bråkigt. Det som ställdes på sin spets i Skavlan var "förnuftet" mot det irrationella och på ett sätt "det som är": T.ex. lojala fotbollsupportrar som helt ignorerar alla argument för att erkänna ett annat lag, som t.ex. Manchester United för att de gör många mål. Världen är inte rationell. Det visade Gallagher.

Inte heller politiken är så särskilt rationell idag. Jag vet inte hur jag ska göra Folkpartist som jag är. På senaste så har man ju drivit igenom att LAS ska bort som den är utformad idag och utgå från "kompetens" istället i turordningen när personal måste gå. Detta samtidigt med att ingångslönerna för ungdomar ska sänkas. Undrar hur arbetsgivarna tänker då? Jag ser framför mig en massa gamlingar på arbetsförmedlingen. Dessutom ska ju pensionsåldern höjas...

Sammantaget har man på detta sätt utformat ett recept för verklig fastlåsning i "utanförskap" för alla de äldre som skyddas av nuvarande LAS när arbetsgivaren ser chansen att byta ut sitt stall mot yngre och billigare arbetskraft.

"Man nämner kompetens för att slippa definiera hur urvalet skett." , så säger man på "tankesmedjan liberalerna" i en kritisk artikel i frågan om styrelsekvotering. Ändå vill man nu i vårt liberala parti, Folkpartiet, införa just kompetens i stället för anställningsår som kriterium för vem som ska gå när arbetsgivare vill minska antalet anställda. Detta alltså trots att man inser att begreppet är så halt och tänjbart att man kan definiera det lite hur som helst, vilket man också tacksamt kommer att göra, naturligtvis.

T.o.m. Moderaterna förstår att detta inte kommer att göra partiet populärt, och i detta fallet rätt så, eftersom det inte kommer att gynna samhället i fråga om innehåll och mening, utan endast "öka rörligheten" -något som tydligen vissa menar är gott i sig. För egen del så vill jag minska rörligheten och skapa stabilitet och trygghet istället, men kanske jag måste ändra mig.

Politik kan ju inte endast handla om att göra det bättre för företagare, det måste slutligen handla om samhällets människovänlighet och miljövänlighet, livskvalitén för människor, djur och natur, men utan att för den skull vara styrt i detalj av politiker med vidlyftiga "visioner". Jag får hålla med Reinfeldt där: Visioner är farliga saker. "Hitler had a vision".

På vilket sätt verkligheten är irrationell lär man sig genom livserfarenhet; det går inte att tänka ut. Plötsligt står man där en dag och inga argument biter. Det kan hända att man har rätt, men det spelar ingen roll, den andre tänker helt enkelt inte ge sig. Så är det ju nu med Folkpartiets vägval i LAS-frågan, som jag ser det. Ett stort "stumblingblock" för mej. Hur ska jag ställa mig?
Jag håller inte med. Det enda jag verkar kunna göra är då underligt nog att köpa in mej på ett ännu större liberalt paket; att acceptera EMU och att vi blir helt integrerade: Att EU blir en federation.
'
Varför? För att då kan jag enklare dra härifrån till t.ex. Grekland och starta ett nytt liv. För här vill jag knappast hänga när de som liksom jag i 55+ börjar bli ifrågasatta på jobbet och inte vågar säga sin mening eftersom konkurrensen om jobben plötsligt blivit massiv. Bättre då med åtminstone bra väder. Säkert kommer många svenskar att resonera på samma sätt. - Sverige? What the heck?

Konsten mot makten; Oasis Noel Gallagher VS Percy Barnevik





Ett intressant möte idag på ”Skavlan”. Jag tänker på mötet mellan Oasis-sångaren Noel Gallagher och vår egen Percy Barnevik. Skavlan ställde en retorisk fråga som inte fick det svar han förväntade sig: ”Det finns två fotbollslag i Manchester?”. Noel Gallagher svarade: ”Nej. Det finns bara ett.” ”Jo men det finns ju Manchester United och Manchester City..” fortsatte Skavlan. ”Det finns Manchester City och sedan något annat.” svarade Noel. Han gav sig inte. Det finns bara ett fotbollslag i Manchester och det är City.

Percy Barnevik sa då att hans favoritlag är Manchester United, varpå Skavlan frågade ” Varför är det det?” ”Jo för att de vinner år efter år och kommer att vinna i år också.” svarade Barnevik. Noel Gallagher undslapp sig då: ”Han har mer pengar än vett!” Varpå Percy Barnevik blev stött och frågade vad Noel sagt; hade han hört rätt? Skavlan tog förstås upp en ny tråd, men Percy såg inte glad ut efter det. Jätteegot hade fått en törn, in public.

Det är intressant. Visst var det Percy som var provocerande när han sa att Manchester United var hans favoritlag just när Noel sagt att de inte är värda något alls? Men ännu mer intressant är skälet till att de var hans favoritlag; att de vinner år efter år. Varför skulle Noel bry sig om det? Tänk om alla bara höll på det vinnande laget. Nej vad Noel visade Percy var en helt annan inställning: Verklig lojalitet.

Man håller på något i ur och skur oavsett alla argument. På så sätt hålls en gemenskap samman. Och man håller på det mot alla andra, mot deras listiga övertalningsförsök och pragmatiska resonemang. Man håller inte på vinnaren. Man håller på det man håller på.

Framtiden är här

Allt förändras, även om det sker långsamt. Om det ska förändras till det bättre, så måste det finnas ett konstant arbete bakom; det är den möjligheten vi människor har i en värld av entropi, att skapa och ordna saker så att det utvecklas och blir bättre. Därför är inte politiskt arbete endast att förvalta och spara, utan det är också att satsa och ge.

I Färgelanda har vi haft lite av vårt eget "Tea-party" när det gäller satsningar. Tea-party-rörelsen i Amerika har piskat upp ett sådant hat och motvilja mot politiska visioner att regeringen där knappast är beslutsför längre.

Denna politiska instabilitet i sig, var det som föranledde att USA nu fått en nedvärdering av sin kreditvärdighet, inte i första hand statsskulderna, enligt Standard & Poor. Dvs det politiska käbblet och oenigheten som omöjliggör en klar politisk riktning anses så negativt för utvecklingsmöjligheterna att kreditvärdigheten sänks.

"Jo men lever vi inte i en demokrati då?" - Denna fras får numera tjäna som täckmantel både för odemokratiska rörelsers aktioner och för att få sätta käppar i hjulet på det politiska arbetet överhuvudtaget.

Det börjar bli dags att definiera vad som är demokratiskt politiskt arbete. Några punkter kan jag ta upp, och jag välkomnar synpunkter.

* Demokratiskt politiskt arbete, i min värld, värnar om demokratin och exkluderar antidemokratiska rörelser från det politiska arbetet. Allt har en gräns, så även demokratin. Demokratin ska inte omintetgöra sig själv.

* Demokratiskt politiskt arbete betyder, i min värld, arbete för att alla, inklusive djur och natur, i samhället ska få det bättre och att alla tillgångar och möjligheter som finns ska komma det gemensamma tillgodo på ett eller annat sätt.

* Demokratiskt politiskt arbete är också att respektera andra politiska företrädare, förutom se punkt ett, och försöka samarbeta för balanserade kompromisser. I det arbetet behövs det fri tillgång till varandras sakargument, eftersom det visat sig att det ger en högre grad av konsensus.

Jag är säker på att om vi arbetar så, för att förbättra i samverkan, så kommer Färgelanda att bli en attraktiv plats för framtidens entreprenörer, barnfamiljer, turister, affärsidkare och livsnjutare.

Är regionvalet viktigt?

Kära läsare. Svaret är JA!

"Vår största utmaning är att långsiktigt ha råd att finansiera den välfärd och den samhällsservice vi vill ha" (från Folkpartiets regionpolitik).


Detta är fokus i en liberal politik; att se till förutsättningar, inte främst att göra jobbet själv.

Företagen ska bygga samhällsekonomin och skapa arbetstillfällen; inte staten. Varför? För att då blir det inte en kostnad, utan en nettovinst för samhället.

Staten kan med sina pengar antingen spara dem (Borg) eller ge bort dem (Ohly) eller investera dem i verksamheter som är bra för samhället. Genom att öppna upp en fri marknad som ser till sin egen kostnadseffektivitet, så kan många samhälleliga behov mötas på ett effektivt och  kundanpassat sätt.

Därför är vi för att privata aktörer konkurrerar inom vård, skola och omsorg. Ingenting ser behov så bra som marknaden.

Skolorna ska ha förutsättningar att utbilda svenska barn och ungdomar så att de kan stödja samhällsutvecklingen i en konkurrensutsatt värld. Det är inte endast en kostnadsfråga, utan en fråga om att använda forskningen i utformningen av skolorna och hur verksamheten bedrivs. Staten ska styra kraven på de verksamheter som den beställer. Därför är Folkpartiet för att staten återtar huvudmannaskapet för skolorna från kommunerna.

Brukarkvalitet är den viktigaste faktorn för en utvecklad vård; det ställer krav på sjukvårdsorganisationen och på kompetens, personaltäthet, sjukvårdsutrustning och ändamålsenliga byggnader.

Att skattepengar slösas är en känd effekt när det är myndigheter som köper tjänster och material, och detta kompenseras med Lagen om upphandling, vilken i sin tur göder monopol hos stora aktörer som kan spela med priser för att slå ut mindre aktörer och på så sätt minska utbudet av bra lösningar. Bäst är det därför faktiskt om privata aktörer kan konkurrera med myndigheterna, eftersom de ser allvarligt på kostnader och inte är bundna av upphandlingskontrakt.

Men det betyder inte att de kan slå av på vårdkvaliteten, eftersom det finns lagar och regler. Att se till att dessa följs är viktigt när privata företag konkurrerar med det offentliga. Det är att se till förutsättningar; att styra en friare marknad politiskt, så att resultatet blir det önskvärda.

Att långsiktigt ha råd med välfärden. Det är ett fokus för Folkpartiet. För det så behövs det en fungerande ekonomisk teori. Varför har hela världen börjat liberaliseras?  För att det är på det sättet ekonomin fungerar, den fungerar i ett liberalt samhälle. Vi tar en liberal politik för given, men många drömmer idag om att nationalisera Sverige (Ohly; Åkesson), förstatliga hälften av näringslivet, ge ökad vård, bidrag, skola, utan att ha en realistisk plan för hur vi ska få råd med alla drömmar.

Rösta på Folkpartiet!  Din liberala röst för ett fritt och dynamiskt samhälle. Vi syns inte så mycket eftersom partier i allmänhet blivit mer liberala (det är svårt att vara något annat om det ska fungera), men skulle vi försvinna så skulle det märkas, antingen genom att endast fåtalet får det bra, mycket bra (det är på gång), eller genom att staten börjar bestämma mer och mer och trycka sitt regelverk över oss (Juholt, Fridolin), samtidigt som skattepengarna förslösas utan att någon vinner på det (AMF). 
"Man saknar inte kon förrän stallet är tomt", heter det ju. förutom att vara en lite humoristisk bild, så är det faktiskt en allvarlig liknelse.


Friheten är en kvalitet som vi tar för given i Sverige, men jag hör alla dessa kollektividealister (MP, V, S) som vill "styra" sverige; De ska "skapa" jobb. Lille Fridolin vet minsann bäst hur allt ska vara; de ska göra politikerna allenarådande. Jag själv tycker inte att Syrien, Libyen, Kina, är långt borta. De är bara några valsedlar ifrån oss.

Det finns massor av input just nu, jag har ju den här bloggen för att dela med mig av mina tankar, och kanske det jag skriver kan samla olika läsares tankar till en gemensam "opinion". En politisk blogg är ju förstås nödvändigtvis opinionsbildande, eller försöker vara i alla fall.

Många gånger är det komplicerade sammanhang som ska sammanföras, där olika intressen på olika nivåer ska "gå ihop" så lång det är möjligt, eller så ser jag på det. Jag vill inte i första hand skapa splittring, och just därför är det så viktigt att lyssna på allt som alla har att säga.

I det förra inlägget så kom det flera kommentarer, där jag blev påmind om att olika kommunala aktiviteter inte får ha ett för ensidigt fokus. Jag kan förstå hur nedläggningen av skolor frustrerat invånarna och hotat att bryta upp en viktig gemenskapsfaktor. Nu har ju privata initiativ ryckt in på plats med hjälp av lagar på riksnivå, och kommunen får då enligt en uppgift i dagens Bohusläning betala närmare 5000 kronor mer för varje barn i skolan.

Ja, visst verkar det hela fumligt, och kanske det finns flera sådana fumligheter i rad, men det är alltid lätt att tro att man hade kunnat göra bättre beslut, med bättre konsekvenser, i efterhand.

Scenerierna växlar snabbt. För ett drygt år sedan var det frågan om IAC skulle stå kvar. Frågan var om SAAB skulle konka, Volvo varslade över 2000 medarbetare. Ett annat stort plastföretag inom fordonsindustrin, Plastal, gick i konkurs. Beskedet om 10 extra miljarder till kommunerna kom sent, och var då något av en överraskning.

Vi har precis klarat en jättekrasch som skulle ha kunnat sänka hela regionen, och många är omedvetna om det, precis som någon som utan att märka det just undviker att bli överkörd och bara går vidare. Här i Färgelanda går vi nu på som om inget hänt och ser bara att man själv hade kunnat gjort annorlunda än vad ledande politiker har gjort

Nu måste dock politiken fortsätta och jag kommer att på olka sätt försöka förklara varför Folkpartiet är en viktig medspelare inom politiken. Vi står för mycket viktiga värderingar. Mer frihet till enskilda människor att få bestämma över sitt liv, att förenkla och minska i olika regelverk. Vi står också för en social dimension och anser att samhällets främsta uppgift är att möjliggöra människors rättigheter till ett bra liv med bra möjligheter till personlig utveckling för alla. Vi ser också en god ekonomi som en förutsättning för välfärd och utveckling och vill därför främst att Färgelanda ska växa i antal invånare och besökare.

Vår syn på ekonomi är inte riktigt densamma som olika vänsterpartiers syn på det, utan vi tror att privat verksamhet är en förutsättning för offentlig verksamhet, hellre än tvärtom. Skolan och ungdomens utveckling är ett av folkpartiets främsta fokus, och i normala tider är politiken från Folkpartiet utvecklande för skolan och fritidslivet. Detta kan ni, läsare lita på.